Ja du läste rätt. Anna firar:
“Som blind har jag utvecklat andra förmågor och styrkor – ett annat sätt att se. Det ytliga stör mig inte längre. Det är det inre som räknas. Att höra en människa le eller hur ögonen tåras är jag mer uppmärksam på idag. Jag försöker fokusera på det som gör mig unik. Exempelvis har jag lärt mig punktskrift vilket gör att när jag föreläser hela tiden kan ha ögonkontakt med publiken samtidigt som jag läser med fingrarna vad jag ska säga.”
Anna Bergholtz är en 45-årig skåning som numer bor i Enskede i Stockholm och är multientreprenör. Hon är utbildad journalist och har bland annat jobbat på Sveriges Radio och gjort flertalet podcasts, både i egen regi och på konsultbasis, samt skrivit barnböcker. Nu senast i raden har hon startat Unique Power, ett konsultnätverk som hjälper företag och organisationer att inkludera personer med funktionsnedsättning och därmed inkludera alla kunder, skapa tillgängliga och universellt utformade arbetsplatser, med mera. Drivkraften är att alla människor ska få synas, höras och delta.
Annas passion för det vackra
Annas har en stor passion för inredning och mode, något som en seende person kanske kan ha svårt att förstå hur det hänger ihop – måste man inte kunna se då? Nej enligt Anna handlar kläder väldigt mycket om känsla, och känner man henne vet man att hon alltid går väldigt moderiktigt och coolt klädd. “Jag vill att allt ska matcha och gillar bra kvalitet. Jag vill att det ska synas att jag vet vad jag har på mig.”
En utmaning med intresset är dock skiftet från mestadels fysiska butiker till e-handel. “Jag vill känna och klämma på saker och ber oftast ett antal olika personer i butikerna att beskriva produkterna eftersom färg och smak är en väldigt filosofisk fråga.” Samtidigt har e-handeln underlättat för Anna att slippa ta sig till butikerna, men då krävs bra beskrivning av produkterna på webbsidorna. “Vissa personer är visuella och vill se bilder, andra vill ha utförliga beskrivningar och den tredje vill ha kombinationen. Det som är nödvändigt för oss med synnedsättning är oftast bra för de flesta.”
Intresset för mode uppkom i samband med att hon var väldigt sjuk som barn. Hon hade en reumatisk sjukdom som upptäcktes när hon var 3 år och gjorde att hon till och från satt i rullstol. “Det är lätt att hamna utanför om man sticker ut på det sättet. Därför månade min mamma om att jag i alla fall var välklädd eftersom det ytliga spelar roll, och jag tror att det kanske var därför jag aldrig blev mobbad.”
Anna blev blind vid 24 års ålder
Det var också Annas reumatiska sjukdom som gjorde att hon tillslut förlorade synen. “Jag är tacksam att jag klarade mig så pass bra då jag har flera vänner som gått bort i reumatism.” Reumatism kan nämligen yttra sig olika. På Anna satte den sig på lederna och som kroniska inflammationer i ögonen, varpå hon fick synskador redan i skolålder och förlorade synen helt vid 24 års ålder. Idag har Anna valt att ta bort båda ögonen på grund av smärtan de orsakade och har istället proteser. “Det fungerar jättebra. Man tar ut dem ibland och sköljer av dem om man känner att de irriterar.” Hör mer om detta i Annas P4-dokumentär om ögonproteser.
“När jag väl blev blind så hade jag varit så mycket in och ut på sjukhus och redan mått väldigt dåligt inför det, att jag knappt reflekterade över det där och då. Jag lärde mig punktskrift och körde på i mitt vanliga tempo. Sorgen kom ikapp mig först några år senare. Men jag har alltid varit väldigt glad i livet. Det är ett nytt form av liv samtidigt som det är jag. Man får lov att vara ledsen men man får också lov att välja sin inställning.”
Frustration över ett otillgänglig samhälle
Annas största frustration är dock att samhället är väldigt otillgängligt för henne och andra med synnedsättning. “Diskrimineringen sker dagligen.” Hon får inte komma in överallt med sin ledarhund trots att det är tillåtet enligt lag. Det saknas fortfarande utrop inom kollektivtrafiken vilket gör det omöjligt ibland att veta vilken tunnelbana eller buss hon ska hoppa på. Att veta vilken konservburk hon tar ur skafferiet fungerar inte då sådant inte är punkskriftsmärkt. Hon ägnar själv en hel del tid åt att punktmärka matvaror där hemma.
Hon måste få hjälp att fylla i vissa blanketter från myndigheter då de skickas i vanlig pappersform eller inte går att fylla i digitalt på grund av otillgängliga system. Att färdtjänsten ska komma i tid för att passa viktiga möten går inte att lita på.
Hon utestängs från Tv och film när sådant saknar syntolkning. Likaså missar hon vad det är för reklam på Tv, vilket också är en miss av reklammakarna som därmed förlorar Anna som potentiell kund. Hon vet även att hon har nekats jobb för att arbetsgivare har fördomar och inte förstår att man kan jobba utan syn, trots att hon är en kompetent och erfaren journalist, föreläsare, författare och moderator.
“Människor har en viss syn på hur man ska vara när man är blind och de ser inte alltid våra kompetenser, det gör mig både frustrerad och ledsen. Men det gäller samtidigt att komma ihåg att den äldre generationen förhåller sig till tiden då blinda gick på specialskola och var avskilda från den andra världen. Samt att vi fortfarande ser väldigt få personer med olika funktionsnedsättningar i media. Den yngre generationen känns mer hoppfull, det är inte samma big deal.”
Vardagen med sambo Martin och ledarhunden Chanti
Martin och Anna träffades för 17 år sedan i en hotellbar på Kuba. De var båda där på semester. “Martin blev mer nyfiken än skrämd över att jag var blind. Han brukar säga att han tidigare hade träffat en massa tjejer som bara pratade om allt de skulle göra, medan jag gjorde vad jag sa.” Det hela slutade med att Martin, som ursprungligen är från Tjeckien, ett år senare flyttade från Kanada till Sverige för att bo med Anna. “Många tror att det är en större utmaning än vad det behöver vara. Man lär sig att anpassa sig till rådande situation och finns kärleken där så fungerar det mesta, man löser det.”
Tillsammans spenderar de gärna fritiden ute i naturen och i sitt sommarhus vid Årsta havsbad. De har även haft med sig ledarhunden Chanti och vandrat en del.
Anna älskar även att sjunka ned i böcker om andra människors liv och berättelser. Något som har blivit mycket lättare i och med digitaliseringen. “Förr om åren när jag beställde en bok fick jag hem 16 kassetter. Idag finns det appar och jag kan ha 16 olika ljudböcker i mobilen.”
Bemötande
Vill du bli bemött på något speciellt sätt?
Som blind är du mer beroende av ljud och verbal information. Men det bästa är egentligen att fråga var och en eftersom alla är olika. En del vill ha information via punktskrift, en del digitalt för att lyssna i datorn, andra vill ha talbok.
Vid möten är det jättebra om någon talar om vilka som är där, samt att alla säger sitt namn när de talar, både i fysiska och digitala möten.
Som blind blir man ofta hänvisad till handikapptoaletten, men jag föredrar ofta en mindre toalett för att kunna känna mig fram.
Tycker du att det är jobbigt när folk frågar om varför du är blind och hur det är?
Ja, när jag träffar någon främmande människa eller när det är det första som en person frågar. Men har vi en relation så har jag inga problem med det. Vi behöver generellt prata mer om olika funktionsnedsättningar för att ta bort stigmat kring det. Det är bättre att fråga hur blindheten påverkar mig, vad man kan behöva tänka på och vilken hjälp jag behöver. Hur jag har blivit blind är ju oftast inte relevant.
Vill du att förbipasserande ska erbjuda sin hjälp om du ser ut att behöva det?
Jag får ofta frågan och tycker det är trevligt. Jag brukar även be om hjälp om jag verkligen behöver det, precis som jag gärna hjälper någon annan. Säger jag nej tack så är det för att jag klarar mig själv. Men det har hänt att folk handgripligen går fram och tar tag i en.
Stämmer det att man inte ska klappa eller hälsa på en ledarhund?
Det bästa tipset är att ignorera hunden, speciellt om den har sele på sig. Annars kan den tappa fokus på sitt jobb. Man bör inte ge den mat, klappa eller tilltala den eller ens titta på den. Är vi ute och går och du kommer med hund är det jättebra att ropa att du kommer med hund och ta en annan väg så att ledarhunden inte störs.
Det kan även vara bra att veta att ledarhundar får vara med på restauranger och mataffärer, på tunnelbanan även om det inte är djurvagn, med mera.
Arbetsmarknaden
Vilka förmågor har du via ditt ”unika” perspektiv som gynnar en arbetsgivare?
I mitt yrke som journalist jobbar jag mycket med radio och det är nog inte konstigt med tanke på att man utvecklar sina andra sinnen när man inte ser, och särskilt hörseln. Jag har också blivit bra på att känna av människor. När man inte ser utvecklas den biten, och att vara lyhörd. Det är viktigt att känna av människor när man är journalist. Plus att jag bidrar till viktiga perspektiv i mitt jobb där uppdraget som journalist är att spegla hela befolkningen och en stor del av befolkningen har ju någon form av funktionsnedsättning. Enligt SCB uppger 36 procent att de har någon form av funktionsnedsättning.
Vad ser du som ditt främsta hinder på arbetsmarknaden idag?
Det är fortfarande fördomarna kring att personer med funktionsnedsättning inte kan jobba. Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning är låg och har varit det så länge jag kan minnas.
Det är även väldigt många arbetsplatser som är otillgängliga. Jag har varit med om att söka jobb och sen inte kunnat använda de interna systemen. Men hade man haft universella system från början hade jag sluppit krånglet. Försäkringskassan bekostar också de hjälpmedel som arbetstagaren behöver. Läs mer om det här.
När vi pratar mångfald är det sällan heller man lyfter funktionsnedsättning och ofta hamnar det sist. Det vore ju smartare att alltid ha med det perspektivet som exempelvis när man utformar produkter och låter personer med olika funktionsförmågor testa och tycka till, då kommer vi få de bästa grejerna som de flesta kommer kunna använda.
Har du upplevt dig diskriminerad på någon arbetsplats?
Diskrimineringen är en av anledningarna till att jag har valt att köra eget företag. Jag tycker om friheten men slipper också en arbetsgivare som tycker något kring min sjukdom. Om jag behöver vila en dag på grund av min reumatism så är det upp till mig.
Vad ska man tänka på om man håller ett event där det kan delta personer med synnedsättning?
Det bästa är egentligen att lämna pucken till deltagarna och skriva att de kan höra av sig till er om ni behöver tänka på något speciellt för att det ska fungera så bra som möjligt för dem. Exempelvis att erbjuda ledsagare.
Om ni använder en presentation se till att syntolka bilderna genom att förklara vad som syns på dem.
Annas fem bästa tips för att tillgängliggöra en arbetsplats för personer med synnedsättning
- Se över de digitala systemen så att de går att använda med skärmläsare och andra hjälpmedel
- Inför kontrastmarkeringar i omgivningen/inredningen för att man ska hitta lättare. Exempelvis kan det vara bra att ha dörrar och väggar i olika färger
- Det ska finnas kontrastmarkeringar i trappor som gör att man ser skillnad på trappsteg
- Märk gärna upp mikrovågsugn, kaffeautomat, med mera med taktila markeringar
- Vissa saker måste sedan individanpassas när personen väl är på plats
Läs mer om Anna och tips kring inkludering på hennes hemsida och blogg.
Ordlista från Synskadades Riksförbund
Synnedsättning är ett väldigt brett samlingsnamn. Man kan se ganska bra men räknas in i synnedsättning ändå, till att endast se skillnad på ljus och mörker, till att inte se något alls.
Synnedsättning
En synnedsättning har en person som har så nedsatt synförmåga att det är svårt att läsa utan korrektion eller orientera sig med hjälp av synen. Det finns olika grad av synnedsättning; synsvaghet, grav synnedsättning eller blindhet.
Synsvag
Majoriteten av personer med synnedsättningar är synsvaga personer. En synsvag person har synrester, det vill säga är inte blind. Personen kan då ha svårigheter att med hjälp av synen orientera sig i okända miljöer, läsa en tidningstext eller på skyltar. Det är svårt att uppfatta detaljer eller färger.
Grav synnedsättning
En gravt synnedsatt person har mindre synrester än en synsvag person. Det blir svårt att läsa utan hjälpmedel och orientera sig med hjälp av synen i både kända och okända miljöer.
Blind
En blind person saknar helt användbara synrester men kan oftast uppfatta visst ljus.
Ledsyn
Ledsyn är ett begrepp som ögonläkare eller andra inom vården inte längre använder. Inte heller SRF förespråkar uttrycket då det är vagt och inte går att klart definiera.
Färgblind
Det finns olika typer av färgblindhet. Röd-grön färgblindhet är den vanligaste, det innebär att personen har svårt att skilja på rött och grönt. Gul-blå färgblindhet är ovanlig och innebär svårt att se skillnad mellan färger som befinner sig mellan blått och gult. Gråskala är mycket ovanlig och innebär att man ser världen i gråskala.
Vit käpp
Vita käppen är ett av de äldsta och främsta hjälpmedlen för personer med synnedsättning. Den är det bästa hjälpmedlet för att undvika hinder och för att visa omgivningen att användaren har en synnedsättning. Vita käppen gör det lättare att orientera sig i olika miljöer, hitta trappor, kanter etc. Den är också en signal för trafikanter att visa hänsyn till personer med synnedsättning. Har den vita käppen röda ränder betyder det att personen med synnedsättning även har en hörselskada.
Orienteringskäpp – Denna käpp är mer stabil och till för att slå i marken och orientera sig via olika ljud.
Markeringskäpp – Denna käpp visar omgivningen att jag ser dålig så att personer har möjlighet att flytta på sig.
Senaste kommentarer